Norrkoping.se

Hjärnan och lärande

Av Caisa Skoglund, utvecklingsledare vid FoU-avdelningen i Norrköpings kommun
Publicerad 2026-03-25
Lästid 11 minuter

Hur fungerar egentligen hjärnan när vi lär oss något nytt? Hur kommer det sig att vissa elever minns lektionens innehåll flera veckor senare, medan andra glömmer det redan nästa dag? Och varför känns det ibland så ansträngande att lära sig något nytt? Forskning visar att små skillnader i hur undervisningen utformas kan få stora effekter på elevernas motivation, förmåga att hålla fokus och deras faktiska lärande. När undervisningen kombinerar tydliga strategier, aktiv bearbetning och pedagogisk variation skapas nya möjligheter för ökad förståelse och mer hållbart lärande.

Kognitiva processer i lärandet

En grundläggande förutsättning för att eleverna ska lära sig är att de är uppmärksamma på och bearbetar ett innehåll. Undervisningen behöver därför se till att stärka elevernas uppmärksamhet, specificera vad eleverna ska lära sig och engagera eleverna genom hela lektionen. Uppmärksamhet, reglering, minne, språkförståelse, språkproduktion, reception och resonerande, alla viktiga faktorer för inlärning. Alla intryck som kommer genom syn, hörsel och läsning registreras först i de bakre delarna av hjärnan, vilket sker på automatik. Det är däremot först när intrycken börjar tolkas och reflekteras över som de främre delarna av hjärnan aktiveras. Det kräver energi, vilket ofta upplevs jobbigt och ansträngande. För att kunna minnas något måste den informationen aktivt bearbetas inom cirka 20-30 sekunder, annars försvinner det ur arbetsminnet. Arbetsminnets kapacitet är mycket begränsad, framför allt hos barn, och klarar ofta att hålla runt fyra informationsenheter åt gången. Varje minne i hjärnan har både en så kallad lagringsstyrka, som visar hur väl det är lagrat, och en framplockningsstyrka, som avgör hur lätt det är att återkalla minnet. Framplockningsstyrkan avtar med tiden, det vill säga glömska om minnet inte plockas fram och repeteras. Det betyder dock inte att minnet försvinner, utan att det blir svårare att hämta fram. I undervisningen är det inte ovanligt att elever kan ha svårt för att återge något som togs upp på en lektion flera dagar tidigare, eller från en tidigare årskurs. Framför allt om de inte får några ledtrådar eller stöd. Den här så kallade fria återgivningen är krävande. Men om elever får hjälp att aktivera minnesspåren genom olika former av scaffolding, till exempel samtal, frågor eller bilder kan kunskapen lockas fram och återskapas. Att få uttrycka sig på olika sätt genom att till exempel formulera sig muntligt eller skriftligt stärker också den aktiva bearbetningen och gör lärandet djupare.

Hjärnan kan biologiskt bara tänka på en sak åt gången, framför allt vid inlärning av något nytt. Den är inte gjord för att göra flera saker samtidigt. Varje gång hjärnan behöver byta fokus stänger den så att säga av och slår på igen för att kunna växla mellan olika moment. En process som egentligen tar mer tid och energi även om det känns precis tvärtom. Att lyssna på musik med sång (inte enbart instrumental) och samtidigt läsa leder exempelvis inte alltid till att läsaren kommer ihåg texten och förstår den, även om det kan kännas så. Hjärnan blir överbelastad av för många moment samtidigt och får då inte tillräcklig återhämtning, vilket minskar dess förmåga att tänka och fatta beslut. Forskarna Magnus Haake och Agneta Gulz betonar i sin litteratur vikten av grundläggande kunnande för ett framgångsrikt lärande. Det grundläggande kunnandet (automatisering) som till exempel att kunna de fyra räknesätten, eller att kunna läsa utan att staka sig, behöver sitta innan elever kan lära sig mer avancerade saker. Utan grundläggande kunnande blir hjärnan lätt överbelastad då allt känns nytt och svårt.

Motivation och ansträngning

Uppgifter som kognitivt är för svåra, brist på samband, ingen eller ineffektiv återkoppling och dåligt planerade lektioner försämrar elevers motivation. Medan till exempel goda lärstrategier, varierade undervisningsmetoder och återkoppling för lärandet i stället ökar deras motivation. Forskarna Lena Boström och Göran Bostedt beskriver motivation som en process som ingår i en större helhet och som är omöjlig att separera från lärandet. De menar att motivation kan ses som en reaktion av en viss situation och att motivationsnivån varierar i olika situationer. För att hjärnan ska engagera sig i svåra, energikrävande uppgifter behövs ofta en ”startdos” av motivation, och hjärnan behöver motiveras till att vilja använda mer energi för att lösa uppgiften, i stället för mindre vilket den naturligt hellre vill göra. Pedagogen och talaren Anna Tebelius Bodin beskriver motivation som en konsekvens och ett resultat av förväntningar som finns på en utmaning, snarare än en förutsättning för att ta sig an en uppgift. Att ta sig an svåra uppgifter och sedan klara av dem sätter emotionella minnesspår i hjärnan som gör det lättare att lyckas nästa gång. Dessa minnesspår skapas likväl om man i stället ger upp. Nervsystemet i hjärnan programmeras därför till att antingen hålla ut, eller ge upp, vid svåra uppgifter och motgångar. Om en uppgift i undervisningen känns rolig, personligt givande och inspirerande utsöndras signalsubstanser som dopamin. Dopaminpåslaget leder då till nyfikenhet och hjälper till att hålla fast vid ett mål vilket i sin tur gör att motivationen också ökar. Lärare som under sina lektioner skapar en förväntan och nerv hos eleverna, skapar också ett intresse och en vilja att vara delaktig i lärandet. Genom att planera en undervisning där eleverna är aktiva, använder flera sinnen och får direkt återkoppling skapas en större möjlighet för ökad motivation och ökat lärande. I lärandesituationer bör alla elever få möjligheten att få bli nyfikna. Att arbeta värdeskapande kan vara ett sätt att göra undervisningen mer hanterbar, meningsfull och begriplig för många elever. Enligt forskaren Martin Lackéus är värdeskapande lärande är ett tankesätt som kan hjälpa till att öka elevers motivation och prestation då lärandet inte bara skapar värde för den egna personen utan även för andra mottagare utanför klassrummet. För att motivation ska leda till resultat behövs också undervisning som stegvis bygger upp svåra kunskaper. Att ta sig an ett svårt innehåll och att bygga upp kunskaper kräver ansträngning och övning över tid. Författarna Simon Hjort och Pether Sundström beskriver i sin litteratur vikten av att strukturera innehållet i undervisningen för att möjliggöra för elever att förstå ett innehåll på ett djupare plan och befästa nya kunskaper. För att elever ska klara av svåra uppgifter behöver de få stöd på olika nivåer. En del elever är helt beroende av omfattande stöd, medan andra behöver stegvisa förklaringar, checklistor eller enstaka ledtrådar för att klara uppgiften genom egen ansträngning.

Skärmar, fokus och lärande

Haake och Gulz beskriver att om hjärnan ofta utsätts för film, sociala medier och datorspel under en stor del av den vakna tiden vänjer sig hjärnan vid detta och utsöndrar då mer eller mindre ständigt höga nivåer av dopamin som triggar hjärnans belöningssystem. Vid alltför långvarig exponering krävs en ständig stimulans för att må bra och risken är stor att det blir allt svårare att hantera mer stillsamma, fokuskrävande och reflekterande aktiviteter. Enligt forskaren Torkel Klingberg har barn lägre minneskapacitet än vuxna och är därför mer känsliga för störningsmoment vid inlärning. Distraktioner från datorer och mobiltelefoner vid inlärning kan då få större konsekvenser för barn. Enligt Skolinspektionens rapport ”Användning av mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning i undervisningen” använder en stor del av eleverna dator och mobiltelefoner på ett felaktigt sätt i skolan. Många elever har svårt för att rikta och behålla fokus på en specifik aktivitet när dragningskraften till det digitala finns i närheten. Uppfällda skärmar i klassrummet, som inte används till rätt sak, påverkar inte bara uppmärksamheten hos den elev med skärmen, utan även alla andra elever som sitter bakom, då visuella förändringar i synfältet påverkar uppmärksamheten. Ett multimodalt lärande där digitala verktyg varvas med andra verktyg är dock positivt för lärandet. På samma sätt ger digitala verktyg som möjliggör aktiv bearbetning av ett innehåll, till exempel quiz, simuleringar och diskussionsforum ett bättre lärande, till skillnad från en passiv konsumtion av information. Klingberg hänvisar också i sin litteratur till studier som visar att läsning på datorskärm oftast leder till långsammare läsning, ytlig bearbetning och sämre läsförståelse. Det blir inte heller bättre ju mer van hjärnan blir vid den typen av läsning. Även om känslan kan vara att det går bra att läsa längre texten från en skärm visar mätningar att hjärnan registrerar en mindre del av innehållet. Samtidigt visar forskning att digitala verktyg kan stödja lärande, delaktighet och förståelse när de används medvetet och i pedagogiskt genomtänkta sammanhang. Enligt en studie från Stockholms universitet kan digitala resurser öka elevers delaktighet, engagemang och möjlighet att påverka sitt eget lärande, särskilt när verktygen används för att skapa interaktion, utforskande och aktivt deltagande i klassrummet. Elever upplever då att lärmiljön blir mer relevant, flexibel och meningsfull. Forskning inom digitalt multimodalt lärande visar också att digitala verktyg kan bidra till fördjupat lärande i ämnesinnehåll genom att elever får fler sätt att uttrycka sig och bearbeta kunskap, exempelvis genom text, bild, ljud och film. Detta kan stärka elevers digitala textkompetenser och öppna fler vägar in i lärandet, särskilt i ämnen som kräver begreppsförståelse och komplex information.

Effektiva lärstrategier

Hjärnan är plastisk och omformas ständigt. Varje gång uppmärksamheten fokuserar på något specifikt så skapas det nya kopplingar i hjärnan och strukturerna ändras. Detta sker varje gång vid en reflektion eller diskussion, eller när något skrivs eller räknas och ju fler gånger det sker desto starkare och mer varaktig blir kopplingarna. Att skriva är nära relaterat med att tänka då skrivandet förutsätter tänkande, så att låta elever anteckna eller samtala gör att de inte bara passivt lyssnar eller läser, utan också omformulerar information med egna ord, vilket ökar förståelsen. Anteckningar kan göras på olika sätt och anteckningar skriva för hand passar för att skriva nyckelord och göra tankekartor, helst genom att också använda färg och form och till exempel genom att anteckna i rutor. Anteckningar som görs på dator passar bäst för att återge ordagrann information, till exempel vid mötesanteckningar. Olika studietekniker och strategier för djupare inlärning kan med fördel användas både gemensamt i klassrummet som enskilt av elever. Tre tekniker som tvingar hjärnan att arbeta aktivt med informationen är spridningseffekten, interfoliering och framplockning.

Spridningseffekten (Spaced learning)

Spridningseffekten bygger på att repetera samma kunskap flera gånger men med pauser eller längre mellanrum mellan varje lärtillfälle, snarare än att lära allt på en och samma gång. Med hjälp av en sådan strategi ges möjlighet till att befästa kunskap och information då kopplingarna i hjärnan blir starkare vid upprepad återaktivering. Pauserna gör att hjärnan får tid till att bearbeta och sortera i långtidsminnet och varje repetition tar ofta kortare tid än den förra, men bidrar till starkare minne. Spridningseffekten ger ett mer långsiktigt lärande då kunskap och begrepp återkommer vid flera tillfällen och på flera olika sätt.
Exempel på metoder att använda i undervisningen kan vara:

  • användning av begreppskort (flashcards) för repetition, med tidsintervall emellan tillfällena.
  • att i slutet av ett moment eller lektion återkommande med tidsintervall genomföra en exit ticket för att aktivera minnet och återkalla kunskap.
  • olika kooperativa strukturer som är återkommande moment i olika lektioner.
  • arbete med orsakskedjor för att visa orsak-verka-konsekvensen i en sekvens som återkommande moment i flera lektioner.

Interfoliering (Interleaving)

Vid interfoliering, blandad inlärning, sker en växling mellan ämnen, uppgiftstyper och moment i stället för att arbeta med en uppgift i taget under lång tid, till exempel att göra många likadana matteuppgifter i följd. Vid interfoliering behöver hjärnan hämta och välja mellan olika kunskaper vid varje uppgiftsbyte vilket gör att hjärnan blir mer aktiv och ser mönster och skillnader tydligare vilket förbättrar problemlösningsförmågan. Den här studiestrategin kan kännas svår då hjärnan måste anstränga sig mer för att byta fokus, men just den önskvärda svårigheten är en del av lärandet.
Exempel på metoder att använda i undervisningen kan vara:

  • olika kooperativa strukturer där grupper eller par arbetar med olika delmoment och sedan byter med varandra, tex strukturerna; Fråga-fråga-byt, Ordet runt, Par på tid.
  • arbete med orsakskedjor för att visa orsak-verka-konsekvensen i en sekvens där flera orsakskedjor jämförs med varandra.
  • att använda metoden PMI (Plus-Minus-Intressant) för att växla mellan perspektiv vid till exempel utvärdering eller analys av något.
  • att jämföra och hitta likheter och skillnader för att främja kategorisering och flexibilitet i tänkandet.
  • arbete i stationer där eleverna får möjlighet att rotera och växla mellan uppgifter eller ämnesfokus.

Framplockning (Retrieval practice)

För att stärka förmågan att hämta information från långtidsminnet kan testbaserat lärande vara en metod att använda i undervisningen. Testbaserat lärande innebär upprepad framplockning av information från långtidsminnet, där eleverna återkommande testar sig på det som ska läras in. Upprepad framplockning gör att minnesspåren i hjärnan blir starkare och det blir enklare att plocka fram information nästa gång som den behövs. Strategin är en effektiv inlärningsstrategi där elevernas kunskaper stäms av med enkla uppföljande tester inom ett nyss behandlat område. Det innebär inte att låta eleverna skriva många prov eller examinationer, utan snarare om att se hur elevernas kunskaper inom ett moment kan utvecklas med hjälp av enklare tester såsom quiz, kryssfrågor eller skrivuppgifter med korta svarsalternativ. Testbaserat lärande ska inte jämföras med att till exempel läsa samma text flera gånger eller att repetera samma sak om och om igen, utan fokus ska ligga på framplockning av information. Utan handlar snarare om att planera in moment i ordinarie undervisning där eleverna kort får sammanfatta vad det hittills har lärt sig. Dessa mindre, återkommande tester bör vara tydligt kopplade till de lärandemål som läraren har satt upp, så att det för eleven blir tydligt vad syftet är med de olika momenten i undervisningen.

Exempel på metoder att använda i undervisningen kan vara:

  • kooperativa strukturer där eleverna lär tillsammans och förklarar för varandra, till exempel genom strukturen EPA.
  • att i slutet av ett moment eller lektion genomföra en exit ticket eller en tankekarta för att aktivera minnet och återkalla kunskap.
  • arbete med miniwhiteboard eller snabba quiz för att direkt återkalla kunskap.
  • användning av begreppskort (flashcards) för repetition.
  • att låta eleverna göra självtest i början av en lektion eller moment för att skapa förförståelse och aktivera minnen inför ny kunskap.

Sammanfattning

Lärande är en aktiv process som kräver både uppmärksamhet och energi. Eftersom hjärnans arbetsminne är begränsat och det är lätt att bli distraherad, särskilt av digitala skärmar, behöver undervisningen vara tydlig och strukturerad. Genom att automatisera grundläggande kunskaper, som läsning eller räkning, frigörs energi i hjärnan så att eleverna kan ta sig an svårare uppgifter. Motivation fungerar som en viktig motor för många elever. När de lyckas med något utmanande skapas positiva minnesspår och dopamin utsöndras, vilket gör det lättare att hålla ut även nästa gång det känns svårt. För att kunskapen inte ska glömmas bort behöver den bearbetas aktivt och repeteras över tid. Genom att använda strategier stärks kopplingarna i hjärnan. När lärare använder dessa metoder och erbjuder rätt stöd, hjälper de eleverna att gå från att bara passivt ta emot information till att bygga en djup och hållbar kunskap som finns kvar i långtidsminnet.

Exempel på frågor att diskutera tillsammans med kollegor

  • Hur tänker vi idag kring att aktivera elevernas uppmärksamhet i början av en lektion?
  • Vilka metoder använder vi för att få elever att aktivt bearbeta innehåll – och vad skulle vi kunna göra mer av?
  • På vilka sätt skapar vår undervisning variation som bidrar till förståelse snarare än distraktion?
  • Vilka typer av scaffolding använder vi regelbundet? Vad fungerar bäst i vår praktik?
  • Hur planerar vi lärare för studiestrategier i vår undervisning?
  • Vilka moment i undervisningen riskerar att överbelasta elevernas arbetsminne – och hur kan vi förenkla dem?
  • Hur kan vi skapa ett klassrum där skärmar används aktivt och inte passivt?

Referenser




Uppdaterad:

Kontakt

Utbildningskontoret

S:t Persgatan 95
602 33 Norrköping

Relaterat