Vad blir konsekvenserna av våra barns omfattande skärmanvändning?

Mobilanvändning påverkar elevers motivation, fokus och lärande genom att störa hjärnans dopaminsystem. Den snabba stimulansen från skärmar gör elever mer otåliga, mindre uthålliga och svårare att motivera. Även vuxnas skärmbeteende påverkar barns utveckling, särskilt språkutvecklingen, vilket visar att detta är ett gemensamt ansvar. För att motverka detta har Vångaskolan infört mobilfri undervisning. I stället används digitala verktyg pedagogiskt och kontrollerat.

Skärmars påverkan på lärande och dopaminbalans

Vi som arbetar i skolan har sedan ett antal år tillbaka något nytt att förhålla oss till när det kommer till elevernas uppmärksamhet och lust att lära. Nämligen mobilen, vår tids elektroniska snuttefilt. Vad menar jag med det och vad innebär detta? Vi människor styrs av många olika signalsubstanser och ett av dem är dopamin. I bilden nedan kan man se hur de olika signalsubstanserna påverkar varandra. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i vårt belöningssystem. Det ger oss motivation och får oss att anstränga oss att genomföra det som verkar belönande.

Att vi människor är lata till vår natur är nog ingen nyhet för någon. Att vi kan få en dopaminkick av att “enbart scrolla med tummen” förstår nog också de flesta vad det innebär. I dagens samhälle har vi alla en utmaning i att inte låta oss vara konsumenter utan att vi istället behöver ta kommandot och bli producenter av våra egna liv. När vi exempelvis fastnar i ett scrollande framför skärmen blir vi enbart konsumenter, inte producenter. Hur många kommer ens ihåg vad de reels man kollat på de senaste 20 minuterna innehöll?

I skolan kan vi inte arbeta med snabba kickar. Vi behöver istället arbeta mot en sund och mer utjämnad “dopaminkurva” där det inte förekommer höga toppar eller totala krascher. Utan lagom mycket förväntningar och belöningar. Skärmanvändning gör att dopaminet slår i taket och sedan kraschar och leder till en ohälsosam dopaminkurva. Därför har vi som policy på vår skola att elevernas mobiler är inlämnade under skoldagen. Eleverna ges istället möjlighet att i pedagogiskt syfte under vissa lektioner och till utvalda uppgifter arbeta med skolans Chromebooks eller Ipads. Senaste forskningen gällande barns skärmanvändning säger att barn upp till 2 år inte ska använda skärm alls, barn i åldrarna 2-5 år max en timme om dagen, barn i åldrarna 6-12 år max 1-2 timmar om dagen och slutligen barn i åldrarna 13-18 år max 2-3 timmar om dagen. Detta kan man läsa mer om på Folkhälsomyndighetens hemsida. Jag är medveten om att texten handlar om barn men ett matnyttigt faktum är att när man har “dopaminknarkat” tar det cirka 3 dygn innan hjärnan är “avtänd”. “Nya” fenomen vi kan se i skolan som skulle kunna härledas till dessa ohälsosamma dopaminkurvor:

• eleverna klarar inte av att anstränga sig i samma utsträckning (tålamodet)
• eleverna vill att allt ska gå snabbt (forcerar)
• eleverna blir mer svårmotiverade

Många elever vittnar om att de lätt fastnar framför skärmen, vilket bidrar till att de sover för få timmar om nätterna och är trötta om dagarna. Detta påverkar deras ork för inlärning. Många blir också mer stillasittande framför skärm, vilket är synd då även rörelse utsöndrar dopamin. Olika orsaker till psykisk ohälsa går det att läsa mer om i Anders Hansens bok “Skärmhjärnan”. I skolan behöver våra elever träna på att bli uthålliga och orka vara kvar i sitt lärande även om det ibland känns tufft och kräver en hel del energi av dem. Vissa elever har lättare att stanna kvar i den process som kräver mycket arbetsminne och koncentration, medan andra elever har det tuffare i det avseendet.

Lärandegropen – en modell för djupare förståelse

Vi som pedagoger har ett viktigt uppdrag att sprida kunskap om lärandet och då kan “lärandegropen” vara en god illustration.

Illustrationen med “lärandegropen” inleds med att eleverna står inför att “ramla ner i gropen”. De har en förförståelse av ett begrepp. Därefter skapar läraren en kognitiv konflikt som gör att eleverna utmanas i sitt tänkande. De kan exempelvis behöva hantera två motstridiga åsikter samtidigt. Det är nu eleverna “faller ner i lärandegropen”. När de utforskat begreppet under en viss tid (allt från minuter till dagar) börjar flera elever bygga upp en förståelse för begreppet. I den här fasen kan dessa elever hjälpa andra som inte riktigt förstått ännu. När eleverna väl har förstått och “börjar se ljuset” upplever de ett så kallat “Heureka-ögonblick”, vilket kan översättas till att “jag har funnit det, mitt eget svar på problemet och det känns bra” och de kan då ta sig upp ur lärandegropen. Väl uppe ur gropen, på andra sidan, i det sista steget av inlärningsprocessen uppmuntras eleverna att reflektera över sitt eget tänkande och hur det har anpassats, förändrats och utvecklats under tiden. I den sista fasen utvecklas metakognitionen, vilket är en avgörande faktor i inlärningsprocessen. Läs mer om metakognition längre ner i texten.

Från konsument till producent – att stärka elevernas lärande

När det kommer till lärande behöver eleverna (eller alla som lär sig) kroka i sina nya kunskaper i sina gamla. Det finns ett begrepp, “framplockning”, vilket innebär att man plockar fram de kunskaper man redan besitter. För att lära sig något nytt behöver man också tänka något om det man ska lära sig. Multitasking, det vill säga att göra flera saker samtidigt eller skifta i fokus belastar både arbetsminne och uppmärksamhet samtidigt, vilket inte är bra eftersom det kan göra oss mentalt slutkörda. Det tar både mycket längre tid och energi när något ska genomföras. Detta är också ett viktigt argument till varför vi inte vill att eleverna ska ha tillgång till mobiler under skoldagen på vår skola. Vi behöver engagera, stimulera och inspirera eleverna i skolan. Eleverna behöver få uppleva känslan av sammanhang, även kallat KASAM. De behöver känna att det är värt att komma till skolan och lära sig nya saker. Vi vill även att eleverna ska bli aktiva producenter av sitt lärande, att de klarar det bättre och bättre med stigande ålder och mognad.

När det kommer till att lära eleverna att bli medvetna om sitt eget lärande, bli producenter och inte konsumenter, kan vi lära dem att det finns två olika huvudstrategier för lärandet som ökar elevernas produktivitet. Det metakognitiva och självreglering. Metakognitism är det övergripande begreppet som dessa två är indelade under. Metakognitiv kunskap handlar om tillvägagångssätt, kunskap om hur eleverna lär sig. Vi behöver lära eleverna om olika strategier för lärande och de behöver också få testa sig fram till vilken som passar dem bäst, exempelvis hur de lär sig och hur de hanterar skoluppgifter. Många lärare lär sina elever och låter dem öva med hjälp av olika studietekniker, vilket är positivt för lärandet och studieresultaten. Självreglering handlar om exekutiva funktioner, bland annat förmågan hur man hanterar känslor (exempelvis frustration) och sätter upp mentala mål (vad man vill eller behöver lära sig), exempelvis att kunna planera och hålla fokus i sitt lärande. Det känns viktigt att återigen poängtera att metakognitiva kunskaper och självreglering inte är en medfödd förmåga, utan är en färdighet som går att träna upp under livet.

Det finns givetvis mycket mer att lära och mycket mer man skulle kunna skriva. Detta är bara ett axplock av den senaste forskningen kring skärmanvändning och våra signalsubstanser kopplat till lärande. Vi alla, både skolpersonal och vårdnadshavare behöver tillsammans skapa goda förutsättningar för att våra barn och elever ska må bra och kunna lära sig nya saker. Det är därför jag vill skicka med att de inte enbart är barn och ungas egen skärmanvändning som påverkar deras inlärning. Anett Sundqvist forskar om hur föräldrars skärmanvändning påverkar barns utveckling. Bland annat har studien visat att barnens språkutveckling försenas om föräldrar är för upptagna med sin mobil istället för att interagera med sitt barn. Hon förklarar det med att om den vuxna är upptagen med sin mobil istället för att interagera med sitt barn är det lätt att missa saker barnet gör och kan då inte hjälpa barnet att sätta ord på det, eller förstå barnets reaktion. Barn behöver vuxnas hjälp att förstå världen. I det här fallet fungerar inte heller multitasking (att umgås med sin mobil och sitt barn samtidigt) eftersom vår hjärna rent biologiskt inte fungerar så.