"Det finns mycket fördomar och okunskap om ätstörningar"

Maja var tonåring när allt började. I en tid då hennes självkänsla sviktade och prestationskraven i skolan kändes överväldigande, blev sjukdomen en tyst följeslagare. Samtidigt blev hennes farmor svårt sjuk vilket också påverkade Majas mående.

Vi pratade aldrig riktigt om farmors sjukdom hemma, och jag tror att jag på något sätt hittade ett sätt att hantera allt genom att kontrollera maten. Det gav mig en känsla av trygghet, även om den var falsk, säger hon.

Sjukdomen smög sig på, men när Maja som 16-åring fick ett sommarjobb inom hotell- och restaurangbranschen blev den mer påtaglig. Långa och oregelbundna arbetstider gjorde det omöjligt för Maja att äta vid fasta tider, och hon började utveckla ett eget system för att kontrollera vad hon åt.

Genom att fokusera på vad jag ätit och inte under dagen kunde jag släppa alla jobbiga tankar om betygen och andra krav jag hade omkring mig. Det fick mig att må bättre, och beteendet följde med mig in i hösten när skolan började igen.

En osynlig sjukdom

Ätstörningar innefattar en grupp psykiska sjukdomar som drabbar både kropp och själ, och kan vara livshotande om de inte behandlas. Sjukdomen kännetecknas av ett starkt fokus på mat, vikt och kropp, ofta kopplat till ett tvångsmässigt behov av kontroll. Ungefär 190 000 svenskar lider av en ätstörning, enligt en rapport från Socialstyrelsen. De drabbade kan ha svårt att känna igen symtomen själva, och många döljer, precis som Maja gjorde, sitt beteende för omgivningen. Hon drog sig undan från vänner och familj och isolerade sig. Hennes värld krympte, och snart var allt som existerade mat, träning och viktnedgång.

Till en början var jag skicklig på att dölja min sjukdom, men till slut började personer i min närhet uppmärksamma att något inte stod rätt till. Jag själv såg inte hur sjuk jag var då, och trodde jag hade kontroll, men i verkligheten begränsade sjukdomen mitt liv på alla plan, säger hon.

Vägen tillbaka

Ätstörningar syns inte alltid på utsidan, särskilt inte i början. Många drabbade kan verka må bra, även om de kämpar med svåra tankar och känslor. För Maja började sjukdomen synas först när hennes kropp inte längre orkade och energin tagit slut. Under sista året på gymnasiet reagerade en lärare på hennes förändrade beteende och Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kopplades in. För första gången insåg Maja att det inte var hon som styrde – det var sjukdomen som styrde henne.

Behandlingen hjälpte mig inse att sjukdomen hindrade mig från att leva ett normalt liv och att den påstådda kontrollen var en illusion.

Efter studenten blev Maja sjukskriven och började sin resa mot tillfrisknande. Det var en lång och utmanande väg, fylld av både bakslag och framsteg. Men sakta började livet återvända – små detaljer, som att hon kunde njuta av att träffa vänner igen och att tvångstankarna kring maten började släppa. Och till slut, efter fem års sjukdom och flera olika behandlingar, lyckades Maja bli frisk.

Jag tänkte länge att jag aldrig skulle kunna bli det, men jag hade fel. Det går att bli frisk, och det går att bli fri.

Antalet personer som får en diagnos på ätstörning har ökat de senaste åren, och sjukdomen drabbar både män och kvinnor, unga som gamla. Skönhetsideal har under lång tid genomsyrat populärkulturen, men idag är tillgången till triggande innehåll mer lättillgängligt genom alla de olika plattformar som finns inom sociala medier. Maja påpekar dock att det inte bara är nätet som påverkar.

Kommentarer i vardagen, som att man 'borde' avstå från något vid fikabordet, kan vara oerhört skadliga för någon med en ätstörning eller en komplicerad relation till mat och kropp. Det är små saker som kan ha en stor påverkan, och jag önskar alla funderar kring hur man pratar om mat i sociala sammanhang, säger hon.

Livet som frisk

Idag arbetar Maja för Frisk&Fri, Riksföreningen för ätstörningar, där hon hjälper andra som går igenom samma kamp som hon själv gjorde. Genom sitt arbete ser hon till att människor får stöd och insikt om att det är möjligt att bli frisk.

Jag har kunskaper som kan göra skillnad, och det vill jag dela med mig av. Till de som lider av en ätstörning vill jag betona vikten av att be om hjälp och att inte vänta för länge. Jag vet hur svårt det är, men jag vet också att det går att bli frisk. Det är inget du måste bära ensam. Prata med någon – det är det första och viktigaste steget.

Mer information