"Genom att dela mina erfarenheter av bipolär sjukdom helar jag mig själv"

Det var under tonåren Cecilia började brottas med sin psykiska ohälsa. Till en början yttrade den sig som en depression, men i 25-årsåldern, under en period med utbrändhetssymptom, började hon successivt se ett mönster som innebar att hon växlade mellan maniska skov och depressiva faser. Från att i perioder leva med ett intensifierat känsloliv växlade det till att leva med minskad energi, tunga tankar och ångest.

Det tog oerhört mycket på krafterna, för de maniska faserna brände ut mig fullständigt men när jag var mitt i dem var det underbart.

Att tappa kontrollen

Under de maniska perioderna försvann Cecilias konsekvenstänk, hon blev impulsstyrd och full av energi och idéer om framtiden.

Jag startade flera olika projekt, reste spontant, och spenderade pengar helt utanför min kontroll. Jag köpte bil, planerade att köpa hus, tog lån och delade med mig till andra utan att ha kontroll över vad jag höll på med, säger hon.

Men efter varje manisk fas kom också kraschen. Då isolerade Cecilia sig från vänner och familj och orkade knappt ta hand om sig själv.

Jag kunde inte ens förmå mig att diska utan var helt slut mentalt.

Föräldraskapets utmaningar

Som ensamstående till en liten dotter blev det svårt att hantera föräldraskapet samtidigt som hon hade utmaningar med sin psykiska hälsa. Socialtjänsten kopplades in vilket ledde till att Cecilias dotter, i samråd med socialtjänsten, blev placerad i jourhem. Idag är Cecilia ensam vårdnadshavare och har en avlastningsplan där dottern spenderar tid hos sin mormor en helg i månaden och en dag i veckan.

Jag har fått jobba mig tillbaka och med hjälp av olika stödinsatser blivit den förälder jag är idag. Målet är att på sikt ha min dotter hela tiden.

Strax efteråt, för cirka fem år sedan eskalerade det dåliga måendet. Cecilia hade fattat flertalet beslut som var rent utav farliga, och hon valde att efter kontakt med vården skriva in sig själv på den psykiatriska akutmottagningen. Det ledde i sin tur till att hon blev utredd och fick diagnosen bipolär sjukdom.

Det var både en lättnad och en chock. Det var dels en stor sorg – hur hade mitt liv sett ut om jag inte varit sjuk? Men jag fick en förklaring på mycket av det jag gått igenom i livet.

Livet efter diagnos

De första åren efter diagnosen var tuffa, och Cecilia kämpade med att acceptera sin sjukdom. Hon gick igenom depressionssvackor i sin bearbetning av det som hade hänt under hennes maniska episoder.

Det var mycket skuld och skam som jag var tvungen att hantera, och fortfarande gör, men med tiden har det blivit lättare, berättar hon.

Genom en kombination av medicinering och terapi har Cecilia börjat förstå varningssignalerna på både maniska och depressiva episoder, och lärt sig att hantera sitt tillstånd.

Jag dansar fortfarande mellan toppar och dalar, men nu gör jag det på ett mer balanserat sätt, och kan komma tillbaka till ett normalläge mycket snabbare.

Fokus på framtiden

Idag fokuserar Cecilia på sitt välmående och sin dotter. Hon har tydliga rutiner och några större episoder av mani eller depression har inte inträffat sedan hon fick sin diagnos. Efter lång utredning om arbetsförmåga har hon förstått och försöker acceptera att 50 procent arbetsförmåga är den kapacitet hon nu besitter. Idag har Cecilia en meningsfull sysselsättning på deltid med tid för återhämtning då hon bland annat ägnar sig åt körsång, meditation, promenader och skrivande. Stödet från familj, vänner och personer inom olika myndigheter har också varit viktiga inslag i hennes väg till välmående.

Jag har insett att mina vanor och hur jag tog hand om mig själv spelade en stor roll i hur jag mådde. Dessutom har jag lärt mig att vara vaksam och hushålla med energierna för att klara av vardagen samt blivit medveten om mina begränsningar. Idag säger jag ”nej” till saker jag tidigare skulle ha sagt ”ja” till. Att skynda långsamt, stoppa och tänka och ställa mig frågan vad jag vill jag och vad jag behöver är viktiga redskap jag fått med mig från min behandling och kontakt med myndigheter.

Med sina erfarenheter vill Cecilia sprida medvetenhet om bipolär sjukdom och bryta stigmat kring psykisk ohälsa.

Det finns så många missuppfattningar om vad det innebär att leva med bipolär sjukdom. Jag vill visa att det är möjligt att leva ett fullt och meningsfullt liv, även med en diagnos. Det finns så många människor i vårt samhälle som inte mår bra och som är bra på att dölja det. Om vi alla kunde vara lite mer öppna om hur vi mår på riktigt tror jag att bördan skulle vara lättare att bära.

Mer information