Meningsfull undervisning behöver lekfulla pedagoger

Av Caroline Morey, förskollärare, pedagogista och utvecklingspedagog inom Kungsängsenhetens förskolor.

Publicerad 23-04-18

I förskolans utbildning betonas vikten av både undervisning och lek i läroplanen. Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning och syftar till utveckling och lärande hos barnen. Det står också att lek ska ha en central plats i utbildningen. Ett förhållningssätt hos alla som ingår i arbetslaget och en miljö som uppmuntrar till lek bekräftar lekens betydelse för barnens utveckling, lärande och välbefinnande. Barnen ska ges förutsättningar för lek som de själva tar initiativ till och som någon i arbetslaget introducerar. Så hur gör vi för att förbinda undervisning och lek? En strategi är att bjuda in lekfullheten till reflektionsbordet!

På en avdelning i Kungsängsenhetens förskolor arbetar barn och pedagoger med ett naturvetenskapligt och matematiskt projekt som just nu kretsar kring majs. Den här dagen var jag som utvecklingspedagog inplanerad att delta på arbetslagets reflektionsmöte. Dessa möten är en av vår enhets strategier för kollegialt lärande och en del av det systematiska kvalitetsarbetet.

Var är vi?

Mötet börjar med en tillbakablick på de erbjudanden som genomförts under veckan. Plantorna har stått i fönstret under några veckor. De får solljus och barn och pedagoger har hjälpts åt att vattna dem. Majskärnorna har börjat gro ordentligt och illgröna spröda långsmala blad breder ut sig i alla mjölkpaketskrukor. De har växt väldigt mycket! Flera barn har uttryckt att de tycker det ser ut som hår.

Majsplantor i små krukor

Ska majs se ut sådär – undrar jag. De är väl ofta stora, kraftiga och stabila när de växer på stora majsodlingar. Detta sätter igång en tankekedja kring växtprocessen. Om vi vet hur stor en majs kan bli och jämför den storleken med plantorna och krukans storlek kan vi ju reflektera kring hur möjligt det är att de ska kunna få plats där i. När barnen pratat om plantorna tidigare använde de begrepp som liten, stor och större.

Var ska vi?

Olika matematiska och naturvetenskapliga frågeställningar till den fortsatta undervisningen börjar undersökas under reflektionen.

Hur höga blir majs egentligen? Vet vi det? Beror det på vilken sort det är? Vi har ju popcornmajs. Kommer vi kunna poppa popcorn själva sen? Vi kan ta hjälp av en faktabok om växter, Polyglutt eller söka på internet med barnen och kanske måla eller projicera en majs i verklig storlek. Om en majsplanta kan bli ca två meter hög hur ska de kunna få plats i den där kartongen? Är det rimligt? Vad händer om de står kvar och vad händer om vi planterar om dem i olika stora krukor? Naturvetenskapligt vet vi att växter bildar rötter och rötter behöver plats. I planteringsprocessen är en del att plantera om och dela upp men det är viktigt att vi får fatt i varför vi ska plantera om. I takt med att plantan blir större behöver den mer eget utrymme. Kan det här vara frågor vi kan undersöka med barnen? Vi kan fundera kring hur det känns för plantorna där i lådan? Synd att de inte kan berätta för oss… Det borde kännas trångt, eller? Vilken skillnad skulle mer plats göra? Hur synliggör vi det här undersökandet med barnen?

En riktning bestäms för veckans undervisning

Vilken skillnad gör uppväxtvillkoren för dessa majsplantor? Hur kan barnen få uppleva och utveckla förståelse till plantornas behov? Kan vi hitta kopplingar så att barnen kan relatera till sig själva?

Hur gör vi?

Kan vi med hjälp av ett estetiskt uttryck öka barnens förståelse för hur det kan vara för plantan i mjölkpaketet? Vad påverkar? Vad behöver de? Uttryck som drama, dans och gestaltning, kan bli strategier för att barnen ska kunna relatera till det som undersöks. I undervisningen kan vi till exempel ta vara på målet att barnen ska utveckla förmågan att leva sig in i andra människors situation samt förmåga att vilja hjälpa andra och utveckla förståelse för växtprocesser. Men vi breddar betydelsen och tänker levande ting istället för människor vilket skulle kunna förstås som ekologisk känslighet och kopplas samman med hållbar utveckling. Vi kan också göra kopplingar till barnkonventionen – barns rätt att må bra, leva och utvecklas.

I arbetet med utveckling och lärande blir vissa läroplansmål en riktning för oss och ringar in VAD som ska läras. Men mål kan också bli strategier och verktyg för HUR vi kan lära om något. I läroplanen står:
”På så sätt är skapande både ett innehåll och en metod i förskolan för att främja barnens utveckling och lärande. (…) Utbildningen i förskolan ska ge barnen möjlighet att använda matematik för att undersöka och beskriva sin omvärld.”

Områden som exempelvis språk, matematik, grundläggande värden och estetiska uttrycksformer är exempel på områden som kan anta dessa olika former.

Under reflektionen tog arbetslaget fasta på att använda dramatisering och gestaltning som verktyg för att undersöka och väcka frågor om växtkraft. Men hur vet vi om denna idé kommer att fungera? Såklart kan vi aldrig veta men det vi kan göra är att testa idén på oss själva innan den presenteras för barnen. Jag bad pedagogerna tränga ihop sig i ett hörn i det lilla arbetsrummet. Sen ställde jag lite stolar runt omkring dem och såg medvetet till att det var riktigt trångt.

  • Okej, nu är ni en av dom - majsgroddarna i mjölkpaketen. Hur känns det? 
  • -Trångt! 
  • Ni har solen som skiner på er, nu vattnar jag lite på er också  
  • – tänk att ni får massor av energi nu. Föreställ er att det börjar pirra lite i er. Det börjar i fötterna och sprider sig genom kroppen. Känn hur växtkraften vaknar i er, känn hur det börjar röra sig i kroppen, känn hur dina armar vill växa och bli längre och större…. Hur går det? Vad händer? 
  • -Inte så bra. Mina armar sitter fast. Det är riktigt trångt. 
  • Vad skulle ni vilja ändra på? 
  • -Jag vill komma loss härifrån! 
  • Tror ni majsen kan känna samma sak som ni? Hur tror ni det går för dem att röra sig och växa där i mjölkpaketen? Kan ni komma på något sätt som vi kan hjälpa dem på? 

  • Detta lilla lekfulla inslag blev ett sätt att testa en idé i praktiken och ta vara på våra egna erfarenheter, känslor och frågor som dök upp och använda dem i utformningen av undervisningen. Vi använde lekfullheten som verktyg.

Varför gör vi som vi gör?

Vi vuxna är bra på att prata men ibland behöver också vi ge oss hän och lägga till andra uttryck även när vi reflekterar och planerar. Denna lilla övning tog cirka tre minuter. Jag tror att pedagoger vinner på att ta sig tid och bjuda in lekfullheten även på planerings och reflektionstiden då och då. Om en undervisningssituation ska bli meningsfull för barnen behöver vi skapa förutsättningar för att alla barn ges möjlighet att förstå och kunna relatera till det vi ska undersöka tillsammans. Då räcker det kanske inte med att använda enbart ett sinne utan vi behöver ge barnen tillgång till fler sinnliga erfarenheter. När pedagoger prövar uttryck och material själva skapas bättre förutsättningar för att lyckas i undervisningsuppdraget och barnen får tillgång till fler sätt att lära och ta in kunskap på. I boken Delaktighet refererar författarna till filosofen, psykologen och pedagogen John Dewey.

Bokomslag på bok om delaktighet

”I Deweys pedagogiska läroplan ingick både arbete och lek, men aldrig åtskilda. Han binder ihop begreppen lek och lärande. Lek ses ofta just som skild från för/skolarbetet när det borde kunna ses som en del av arbetet. Då borde man tala om lekfullhet snarare än om leken som en bestämd och avgränsad aktivitet. Här kan man fånga upp pragmatismens aktivitetsbegrepp – learning by doing. Istället för att beteckna en verksamhet som lek skild från undervisning skulle man kunna se det mer som en fråga om styrda eller egeninitierade aktiviteter. Då skulle både de mer lärarinitierade och de barninitierade aktiviteterna kunna ses som former för lärande som båda hör till en förskolas arbetssätt.”

Hur blev det?

I mötet med barnen prövades idén och den bjöd på många skratt. Den blev lekfull! Barnen uttryckte liknande tankar som pedagogerna gjort och när de kom till frågan hur vi kan hjälpa majsen uttryckte flera att de måste dela för att det är trångt. Detta var med andra ord ett lärtillfälle som gav barnen möjlighet att relatera till sig själva och till plantornas förutsättningar för att kunna leva och utvecklas. För att synliggöra och hålla liv i möjligheten att jämföra behölls en plantering som den var och de andra delades upp och planterades om i flera nya kärl. Detta ger möjlighet att testa idén kring hur plats, yta och volym påverkar växtkraften hos majsen.

En vissen majsplanta

Som komplement till att stimulera samtal om förändring så planerades tillfällen att bland annat titta på Miniräknarna på UR Play och avsnittet Stor större störst in. Förståelse för storlek och storleksordning kan bli en stöttande kunskap för barnen att ha när de ska beskriva och resonera om förändringarna hos plantorna framåt. Hela projektet har också föregåtts av en nyfikenhet på siffror och att räkna på olika sätt. Även detta tidigare intresse förbinds i majsprojektet eftersom siffrorna kan användas för att utforska växternas förändring vilket i sin tur ger barnen ett sammanhang där siffrorna får mening.

Pusselbitar

För att skapa meningsfullhet och möjlighet till barns eget utforskande behöver vi också tänka in miljön som möjliggörare. Det behöver finnas många olika verktyg tillgängligt för att kunna undersöka och följa majsens förändring på olika lekfulla och lustfyllda sätt. Finns variation av storlek och variation av material? Finns siffror tillgängligt på olika sätt? Finns pennor och papper för att kunna visa och beskriva? Finns olika mätverktyg tillgängligt? Finns verktyg för att kunna titta nära? Finns dokumentation på olika detaljer och nulägen? Ju fler pusselbitar vi läggar fram i våra lärmiljöer som krokar i leken och undervisningen desto större är sannolikheten att varje barn genom sin lust att utforska utvecklar kunskaper, strategier och förståelse för hur olika pusselbitar kan passa ihop. Bilden som växer fram kan då ses som den förståelse barnet utvecklar till den värld hen möter.

Referenser

  • Dubois, F & Göthson H & Söderholm, I. (2019). Delaktighet - Reflekterande språkundervisning i förskola och skola. Stockholm: Liber AB
Kontakt
Utbildningskontoret

S:t Persgatan 95
602 33 Norrköping