Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt på Bråvallagymnasiet

Av Gabriel Abo Al Ahad, lärare och Mattias Ingvald, förstelärare, Bråvallagymnasiet

Publicerad 23-01-17


Ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt innebär att elevens språkutveckling och kunskapsutveckling ska gå hand i hand. På Bråvallagymnasiet arbetar lärarna med att alla lärare ska anamma arbetssättet och att alla lärare behöver agera språklärare. Yrkesspråk innehåller ofta en komplicerad terminologi och många elever behöver stöd i sitt skrivande.

Språk i yrkesämnen

Vi är två svensklärare som älskar att arbeta på Östergötlands största och bästa yrkesgymnasium: Bråvallagymnasiet. Vi har under mer än ett år varit handledare för våra kollegor i kompetensutvecklingsinsatsen ”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt”. Vi har utgått från Skolverkets modul ”Språk i yrkesämnen” som är en del av Läslyftet och fyllt på med annat matnyttigt stoff, då det har varit viktigt för oss att anpassa materialet utifrån vår verksamhets behov och förutsättningar för att nå bästa resultat. Ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt innebär att elevens språkutveckling och kunskapsutveckling ska gå hand i hand. Det är även tydligt att den pedagogiska filosofin vilar på en sociokulturell grund. Grunden består i att alla lärare behöver reflektera över sin språkanvändning och göra ämnets och yrkets språk synligt i undervisningen. Anna- Lena Göransson (2016) som har skrivit flertalet artiklar i modulen menar bland annat att ”Hur läraren handskas med språk och kommunikation i sin undervisning har stor betydelse för vad deras elever lär sig.”

Projektet startade höstterminen 2021 och kommer att pågå till slutet av vårterminen 2023. Materialet ”Språk i yrkesämnen” består av åtta delar där respektive del fokuserar på olika aspekter av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Målsättningen är att alla lärare på skolan ska anamma ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Det ursprungliga upplägget innebär att personalen tar del av artiklar och filmer och reflekterar på egen hand. Därefter genomförs kollegiala träffar i grupper där medarbetare diskuterar och planerar undervisningsaktiviteter tillsammans. Dessa prövas sedan i den egna verksamheten med eleverna. Slutligen utvärderas aktiviteten tillsammans med kollegorna. Därefter tar nästa del vid.

Att skapa entusiasm och leva som man lär

Under resans gång har vi modifierat innehållet för att det ska passa våra tidsramar om 60 minuter per träff. För att skapa mer entusiasm och engagemang har vi involverat s.k. ”lärledare” som fungerar som samtalsledare i respektive ”lärgrupp”, bestående av ca åtta deltagare. Innan de ordinarie träffarna med alla lärare har vi träffat lärledarna för att tillsammans med dem planera det fortsatta arbetet. Detta har effektiviserat gruppernas arbete genom att öka förankringen och engagemanget bland deltagarna.

För att göra inläsningen av litteraturen till respektive del mer lustfylld har vi genomfört föreläsningar som lyfter fram det viktigaste i materialet. Lärarna har även fått diskutera och reflektera under föreläsningarna med hjälp av olika samtalsmodeller. Att inventera förkunskaper innan varje deltagare enskilt fått ta del av materialet har bidragit till ökad delaktighet. Detta arbetssätt harmonierar även med det som förespråkas i litteraturen som vi arbetar med.

Att skriva för att lära – loggboken som språkutvecklande redskap

Fokus under de första träffarna handlande om att skriva för att lära. Det visade sig att många av våra lärare på skolan använde loggbok som en del av sin undervisning. I synnerhet gäller detta för lärare som har elever ute på arbetsplatsförlagt lärande (APL). Syftet med att använda loggboksskrivande skiljde sig mellan lärarna och vi upptäckte tidigt att få hade reflekterat över att de därmed också behövde agera ”yrkesspråklärare”. Särskilt med tanke på att yrkesspråket ofta innehåller en in text här..

komplicerad terminologi och att många av våra elever behöver stöd och stöttning i sitt skrivande. Den invanda föreställningen att ”det är språkläraren som är ansvarig för elevens språkutveckling” har därmed bleknat. Istället har vikten av samarbete mellan till exempel svensklärare och yrkeslärare lyfts fram som önskvärt och fruktbart.

Loggboken kan användas som elevens reflektionsdokument som sedan används som utgångspunkt för samtal och diskussioner. Genom loggboken kan läraren följa och stötta elevens språk- och kunskapsutveckling. Det blir tydligt för läraren vilken nivå eleven befinner sig på och vilket som är nästa lämpliga utvecklingssteg.

Att dokumentera sina erfarenheter, t.ex. genomförda reparationer är en naturlig del i en hantverkares yrkesvardag. Därför är det ett mål sig att lära eleverna att uttrycka sig klart och tydligt i skrift. Dokumentation har även andra viktiga fördelar. Det befäster elevers kunskaper. Särskilt om de i olika sammanhang både får dela med sig av och ta del av och andras reflektioner. Detta har även visat sig vara viktigt för att stärka elevens självbild som framtida yrkesutövare.

Det flerstämmiga klassrummet

”Att sätta ord på handens arbete är ett sätt att medvetandegöra yrkeskunnande.” Detta skriver Göransson (2016) i artikeln ”Att skapa ett flerstämmigt klassrum”. Citatet visar att läraren har en viktig roll i att stötta elevernas lärande genom medveten användning av språket som redskap. Hon betonar dessutom samspelet mellan att reflektera, pröva, skriva och samtal om sina erfarenheter som något grundläggande för att lärande ska äga rum. I mångt och mycket handlar det flerstämmiga klassrummet om att läraren skapar förutsättningar för att alla elever att ska komma till tals men också att läraren bidrar med nyanserade perspektiv för att eleverna ska komma vidare i sitt lärande. Därmed blir reflektion och dialog centrala och viktiga aktiviteter under lektionerna.

Vi lät våra kollegor arbeta med en text som beskriver ett eftersträvansvärt arbetssätt inspirerat av flerstämmighet och språk- och kunskapsutvecklande undervisning. Vi ställde sedan reflektionsfrågor som fokuserade på vad läraren gjorde i inledningen, under och i slutet av sina lektioner. Vi lät även lärarna diskutera hur läraren arbetade med frågor i slutet av lektionen och hur eleverna gjordes delaktiga.

Deltagarna i lärgrupperna fick först läsa texten tillsammans, sedan reflektera över frågorna och till sist diskutera tillsammans. I varje lärgrupp utsågs samtalsledare, fokushållare, tidshållare och sekreterare för att klargöra allas roller och effektivisera arbetet. Att använda strukturerade samtalsmodeller har varit viktigt för att säkerställa att alla blir delaktiga och att tiden utnyttjas effektivt. De kollegiala samtalen som följde uppskattades av många kollegor och allt som dokumenterades i respektive lärgrupp visade att många tog till sig och inspirerades av innehållet.

Resan fortsätter

En lärdom som vi gjort och som ofta tas upp av våra kollegor är tidsaspekten. Våra kollegor uttrycker ofta att de får för lite tid för reflektion och diskussion, något som våra utvärderingar visat. Att våra träffar endast är 60 minuter långa gör detta till en utmaning.

Det vi också har märkt är att projektet har bidragit till ett gemensamt förhållningssätt och en dialog där fler talar om och refererar till innehållet i våra träffar. Med andra ord ser vi att de kollegiala samtalen med fokus på undervisning har ökat betydligt på vår skola. Det som varit särskilt roligt i arbetet är att vi fått mycket konstruktiv och positiv respons från våra kollegor. Detta har bidragit till att vi gjort justeringar som fallit i god jord och gett oss förnyad energi att fortsätta arbetet. När en kollega kommer och säger att vi borde ha fler och tätare träffar för att fördjupas oss och kunna implementera idéerna bättre, eller när kollegor önskar ett tätare samarbete kring undervisning inser vi att ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är rätt väg att gå.

 

Kontakt
Utbildningskontoret

S:t Persgatan 95
602 33 Norrköping